Kvinnligt styr en grupp som lämnar staden för
att studera fjällens försvunna tro. De får
uppdraget från en mystisk stiftelse som säger
att myten om midnattssolen inte är legend utan
verklig magi. Fältstationen ligger i en skärgård
där vintern aldrig går tillbaka, och där allt
rörs av en tyst kraft som väntar på att vakna.
Era slottet har förändrat hur människor ser på
naturen — nu är det inte bara en källa till liv
utan en levande kraft med egna regler. Inom
stationen finns en gammal källa som inte kan
öppnas utan att förstöra hela byggnaden. En av
forskarna försöker öppna den för att få tillgång
till forntida kunskaper, men istidens första
vinter kommer tidigare än förväntat.
Fjällstugeisolering gör att gruppen inte kan fly.
En av dem börjar se bilder av en mörk figur som
väntar vid fälthuset, men ingen annan ser den.
Den som ser den förlorar kontrollen över sina
drömmar, och de andra börjar misströsta. En ny
regel införs: ingen får lämna fältstationen före
soluppgången, men då är det redan mörkt.
Trollmytologi visar sig vara en verklighet som
inte bara följer människor utan också äter deras
minnen. En av forskarna försvinner under natten,
och när hon hittas är hennes ansikte helt blankt,
som om något tagit bort allt som gjorde henne
till en person. Den som såg henne sist försöker
förklara vad som hände, men orden kommer i en
språk som ingen känner igen.
Kylig ton behålls genom att alla handlingar sker
i tystnad. Ingen säger vad de tror, ingen frågar
vad de vet. När solen slutligen kommer upp,
bryts isen kring fältstationen, men ingenting är
som det var. De som återvänder till staden har
glömt vad de gjorde, men en sak är säker:
midnattssolen har inte försvunnit. Den väntar.
