Båten rör sig genom morgonmoln över Östersjön.
Skärgårdsflickan stannar vid en ö utan namn. Hon
har hittat en gamla karta som visar en plats där
norrsken tidigare föll som regn. Nu är den tom.
Hon går in i skogen. Kall luft lämnar spår på
hennes ansikte. När hon kommer till en klippa,
ser hon en kvinna i svart klänning. Kvinnan
rörelse inte. Hon har inga armar.
Skärgårdsflickan backar. Det finns ingen dörr,
men kvinnan försvinner.
Nästa dag börjar tiden gå snabbare. Vintern
kommer för tidigt. Fiskare i byn säger att de
har sett flickan gå genom marken utan att släpa
fötter. En man som tidigare varit sjöman
försvinner under en storm. Hans båt kommer
tillbaka, men han är borta.
Skärgårdsflickan finner en ny karta. Den visar
en ny plats – en som aldrig har funnits. Hon
reser dit. Där ligger en by med hus som inte är
byggda. Inne finns en spegel som visar henne
själv, men med en annan ansiktsuttryck. Hon rör
vid spegeln. Tiden stannar.
Hon får en regel: man kan inte återvända från
norrskensoffer. Men om man är kvinnligt, kan man
bli en del av det som försvinner. Hon väljer att
stanna. Bygden försvinner. Hon blir en del av
skärgården, en legend som inte kan beskrivas.
Mysigheten i byn förblir, men ingen minns varför.
