Första dagens sol skymtar över Göteborgs gränder.
Byggmästaren Maja lär sig att huset hon bygger
har en dold kammare under golvet. Hon försöker
ignorera den, men vinden genom fönstren börjar
blåsa in gamla röster.
Andra dagen får hon veta att grannen, en gammal
bondfamilj, har försvunnit. De var de sista som
kunde tala om hur det gick till innan staden
förändrades. Hon hittar en gammal skrift i
kammaren: "Tystnad är kraft, men inte alltid
rätt."
Tredje dagen kommer en man till byggnaden. Han
säger ingenting, bara visar ett märke på sin arm
– ett symbol från en tid då folk kunde förbli
tysta utan att bli sedd. Maja inser att han är
en del av något som inte längre finns i
offentligheten.
Fjärde dagen börjar hon förstå att huset inte
bara är byggt, utan också en plats där minnen
kan slå tillbaka. När hon öppnar dörren till
kammaren, flyger det upp en röst som säger: "Du
har hört oss." Hon står kvar och lyssnar, fastän
det är farligt att göra det.
Femte dagen lämnar hon byggnaden. Hon går mot
havet, där vinden är starkare än någonsin. Hon
tänker på alla som tystnade för att överleva.
När hon kommer till stranden, ser hon att en ny
byggnad står redo att byggas – men ingen vet vem
som ska bo där.
