Bergensfjällen är tysta i november. En
kulturarbetare med bärkasse och kartbok lämnar
byn för att undersöka ett område där folk säger
att marken sjunger vid midnatt. Hon har ingen
aning om att hon går in i en vinter som inte ska
sluta.
Hon finner en gammal stuga, taket sprucket,
fönster glaslösa. Inuti ligger en papperstas och
en öppen dörr till en gruva. Hon sätter på
lampans ljus. Under golvet finns en
skrivbordslåda med dokument om en förlorad
samisk kultur. Dokumenten är i ett språk som
inte längre används.
Natten råder. Hon hör en knakande ljud från
gruvan. När hon går dit, syns en svart tunnel.
Hon drar upp en nyckel från fickan, en som hon
inte minns att ha tagit. Dörren öppnas. I
mörkret finns ett stort rum, fylt med stenblock
och skrivna symboler. Hon ser en bild av en gud
som inte finns i någon svensk bok.
En vinterstorm brister över fjällen. Hon känner
en kyla i ryggen, som om något följer henne. Hon
springer tillbaka till stugan, men vinden har
förändrat vägarna. Byggnaden är tom, och den där
stenen hon såg i mörkret ligger nu i hennes hand.
Den är varm.
På morgonens ljus, när solen kliver över
horisonten, känner hon en smärta i armen. En blå
fläck breder ut sig. Hon tittar i spegeln och
ser en människa som inte är hennes. Hon ropar,
men ingen svarar. I fjällen börjar det falla snö,
men den smälter direkt vid kontakt med marken.
Hon vet att hon inte kan gå tillbaka. Hon lägger
ner stenen och går in i gruvan igen. När hon
kommer ut, är byn förvandlad. Vägarna är andra,
husen står i rad, men inga människor. En klocka
ringer i fjärran. Hon lyfter blicken och ser en
himmel full av stjärnor som inte finns där
tidigare.
Hon stannar kvar. I mörkret hörs en röst, inte
hennes. Den säger: "Du är här nu." Hon vänder
sig om. Det finns ingenting bakom henne. Men
marken börjar skaka. Hon känner en tryckning i
bröstet, som om något väcker sig.
I kvällen, när natten är djup, hör hon en
långsam vis. Den kommer från gruvan. Hon går dit,
men dörren är stängd. Hon trycker på den, och
den öppnas. Inuti är allt tyst. På väggen står
en ny symbol, en som hon aldrig sett förut. Hon
tvingas att läsa den. Den säger: "Du är inte
ensam."
Hon stannar kvar. Den där klyftan mellan vinter
och sommar är nu en del av henne. Hon är inte
längre bara en kulturarbetare. Hon är något
annat. När snön smälter, blir marken svart. Hon
sätter ner handen och känner en värme som inte
kommer från solen.
Hon väntar. I mörkret växer något. Det är inte
en gud. Det är något som inte får namn. Det är
inte ett problem. Det är en förändring. Hon är
del av det nu.
