En gruva i Lappland stängs ner. Arbetarinnor
förloras till kraftiga löneavdrag. En kvinna med
namn Maja lämnar byn, men inte utan att ta med
sig en gamla skärgårdsnyckel.
Majors far har varit gruvboss. Hon växer upp i
en värld där arbetare är skyldiga, men inte
rättvisa. När gruvan stängs, flyttar hon till en
sommarstuga vid en ö. Den ligger i ett område
som aldrig har varit registrerat i något
kartbeteckningssystem.
Under midsommaren försvinner tre personer från
byn. De kommer inte tillbaka. Maja hittar en
gammal skrift som säger att stugan ligger på en
"öppen gräns" mellan två system: det
gamla och
det nya. Hon börjar undersöka.
Ett av de försvunna är en tjej som arbetade i
byns butik. Hon hade en nyckel liknande Majas.
Maja följer spåren, men hennes egen nyckel
börjar fungera på ett sätt som inte är förklarat.
När hon öppnar dörren till stugan, finns den tom.
Men innanför ligger en liten karta. Den visar en
annan by, långt bort. Det finns ingen väg dit.
Maja går ändå.
På andra sidan stugan finns en by som inte finns
i något register. Här lever folk som inte har
några arbetareskränkningar. De har ett eget
system, en form av kollektivt välfärd. Men det
finns en regel: inga utrikes kontakter. Ingen
får lämna.
Maja vägrar att bli en del av detta. Hon vänder
tillbaka. Men när hon kommer hem, har byn
förändrats. Alla som varit i gruvan har fått
rättigheter. Hon har inte.
Hon stannar kvar i stugan. Sista dagen i
midsommar slår en storm ner. Vindarna bär med
sig ett ljud – ett samtal mellan två system.
Maja står kvar vid dörren, nyckeln i handen. Hon
väntar.
