Stadens väggar börjar sväva i morgonkylan. En
röd karta lämnas i bostaden till
Dalahästsnidaren, som har levt i förorten utan
att någonsin haft kontakt med det inre landet.
Den visar en väg mot ett slott som inte finns på
någon karta, men den är fäst med ett gammalt
pärlbånd från en kvinnlig anhörig som aldrig
nämndes.
Storstadsstress ökar när flera byggprojekt
ställs in. Byggnadsmästaren som skickade kartan
försvinner under natten. Snidarens kollega, en
sjuksköterska, hittar en nyckel i en glasburk
under en äldre patients säng. Den passar en dörr
i byggnaden där snidaren jobbar, men den öppnas
bara vid midnatt.
Efter att ha skapat en ny hästskulptur i stället
för en planerad staty, snidaren får ett bud om
att slottet ska sättas upp som ett museum. En
kvinna i röd klänning står vid grinden och säger
att hon är arvtagare. Hon tystnar när snidaren
nämner namnet på hans far, som aldrig talades om.
Hon låter honom gå in, men de andra arvtagarna
väntar i salongen – alla kvinnor, alla med samma
röda pärlbånd.
När snidaren ser en bild av sin mor i ett
spegelrum, försvinner byggnaden. Han står i ett
rum fullt av skulpturer, varav en är en exakt
kopia av hans egen. Kvinnorna säger att han är
den sista som kan avgöra om arvet ska bli en del
av staden eller försvinna i muren. Han vinkar
tillbaka nyckeln, men den brister i handen.
Slottet faller ihop, och han vaknar i sin bostad,
där kartan är försvunnen.
Kvar blir en ny skulptur i trapphuset – en häst
med ett rödt pärlbånd i munnen. Byggnaden är tom,
men en röst säger att det inte är slut.
