Byns äldsta boende får syn på en älg som inte
hör hemma i norra Sverige. Den springer mot
skogsbrynet vid midnattssolens högtid, men
försvinner innan någon kan följa. Männen kallar
det för trollbortförande, men den yngre kvinna
som lämnat staden för att hjälpa sin mor vägrar
att tro på sådant. Hon börjar leta efter spår i
de gamla skogarna, där tidigare generationer har
röjt bort allt som känns obehagligt.
När hon hittar en sten med runmärken som inte
finns i något kända arkiv, börjar byns ledare ta
in henne i ett möte i bygden. De säger att hon
ska lämna tillbaka älgens skugga, men hon
förstår inte vad de menar. När hon går in i
skogen igen, hör hon ett ljud som inte är från
djur – det är som om något väntar, eller tvingar
henne att återvända.
På natten efter mötet, hittar hon en skogsdal
där allt är stilla, och där den svarta älsen
står vid en vattendrag. Hon sträcker ut handen,
men den försvinner igen. När hon kommer tillbaka
till byn, är alla som om ingenting hänt. Bara en
gammal kvinna säger att de måste skydda sig
själva, för nu vet de att den som tog älsen
också vet om dem.
Hon börjar skriva ner allt hon minns, men varje
rad känns som en vissel mot mörkret. När hon
lämnar byn, tar hon med sig en del av skogen –
en liten gren med blad som inte faller, och som
inte försvinner även när hon trycker på den. Hon
vet inte om det är en besvärjelse, en symbol,
eller bara en rest från något som aldrig skulle
vara kvar. Men hon har lärt sig att vissa saker
inte kan tas tillbaka.
