Fiskebyn på ön Västervik står i skuggan av ett
förlorat mord. När den unga kvinnan Elin tar
över fisket, uppstår under juli flera dödsfall
bland byns invånare. Hon märker att allt har
förändrats: havet blir mörkare, fiskarna svävar
i tystnad, och nattens vind viskar i sitt
rörelsemönster.
Elin hittar en gammal bok i sin farbrors
trädgård. Boken säger att de som bor på
skärgården är förbundna med en lappmanskraft som
kräver blod och tid. Den som inte lever upp till
förbundet riskerar att bli utvisad från byn –
eller värre, att bli del av det som bor under
isen.
Hon möter en nykomling, en man som kallas
"Sommarprataren" för att han aldrig
tystnar. Han
berättar om en gammal fejd mellan norra och
södra skärgården, där en makt gjorde en avtal
med skärgårdsdjuren. Varje år måste en människa
lämna sig själv för att hålla balansen – men nu
har tiden förändrats.
Under midsommarnatt drar Elin med sig några
byborna till en gamla stenring vid stranden. Där
hittar de en spökform som väntar. Det är inte en
människa, men det andas. De försöker fly, men
vinden står stilla. En regel går upp: ingen kan
lämna skärgården förrän förbundet är uppfyllt.
Elin väljer att stanna. Hon ger sig själv åt
magin, men inte utan att förbereda sig. Hon
skriver en lista på alla som har varit i byn
under femton år. När morgonljuset kommer, är byn
tom – men hon sitter kvar, kall och tyst. Under
hennes fötter börjar isen formas, och en ny
lappmark börjar växa i skydd av skärgården.
