Ett brev kommer till en systembolagskund i en
norra socken. Det är en förskjuten sommarstuga,
ett föremål av rådgivarens vänlighet. Han går
dit för att få lugn, men vinden växer kallare
när han anländer. När natten faller, hörs röster
i skogen – inte människor, utan något annat. Han
stannar kvar, trots att alla säger att det inte
ska vara så.
Midsommardagen närmrar sig. I byn börjar folk
sitta i tystnad vid elden, undviker att titta
mot skogen. Han märker att många har svårt att
andas, som om något trycker på bröstet. En
gammal kvinna ger honom en vinterrock med runor
sydda på. "Bara för att du är främling"
, säger
hon, men lämnar ingen förklaring.
På midsommarnattens högsta punkt, lyser en blå
måne över skogen. Han går dit, följer rösten.
Under en gran träffar han en stuga, men den är
tomt. Inuti finns ett mönster i golvet – ett
kretslöpande symbol som inte finns i någon bok.
När han rör det, vaknar skogen. Vindarna borrar
in sig i trädens grenar, och nätterna blir långa.
Han åker tillbaka till byn. Ingen ser honom,
eller om de gör det, ser de något annat.
Systembolaget börjar kontrollera vinterns inköp,
och allt som inte är vinterförsörjning förbjuds.
En ny regel: inga sommarstugor utanför
vintermånaderna. Han är den enda som vet vad som
hände, men ingen lyssnar. Han blir en vandrare i
sitt eget land.
När sommaren kommer tillbaka, är stugan borta.
Men i skogen ligger en ny stuga, och i den
väntar en röst som säger: "Du är tillbaka."
