Kustbevakningen hittar båten vid norra sjön. Den
är stannad av is, och ombord finns en död man i
byxor från 1950talet. Systembolagskunden går
till sjöbädden för att registrera skadan. Hon
ser första gången en karta som visar en
färdigbyggd strömstreck under havet, ett
förbjudet projekt från Folkhemmet.
Hon sätter sig i sin bil och kör söderut, men
vägen är blockad av en nybyggd stålbarriär. En
polis med blått armband säger att det är en
"vårdad plats" och att hon inte får
passera. Hon
vägrar att lämna, och natten drar in. Vintern
har kommit tidigt, och snön faller i gråa flak.
När morgon kommer, är barriären borta. En grupp
människor i mönstrade kläder står vid
vattenkanten. De visar henne en ny karta – en ny
strömstreck som går genom skärgården, men de
säger ingenting om hur den byggts. Hon inser att
något har ändrat sig i regionen. Det finns en
regel: ingen får tala om hur det byggdes.
Hon följer en kvinna till en kyrka på ön. Inne
finns en kista med ett kort från 1962. Kortet
säger: "Varning – strömmen flyttar". Hon
försöker lämna, men dörren är låst. När hon
öppnar den, är det en annan vinter. Isen är
tunnare, och båten är fortfarande där, men nu är
den full av levande människor.
Hon går tillbaka till bilen, men vägen är
försvunnen. I stället finns en ny väg som leder
upp till ett hus i fjället. Dörren är öppen.
Inne sitter en gammal man som säger: "Du är här
för att återställa." Han visar henne en ny karta,
men den är tom.
Hon lämnar huset och går tillbaka till sjön.
Båten är borta. Isen har smält, och vintern är
över. Hon stannar vid kusten och ser en ny
byggnad på andra sidan vattnet. Det är en modern
byggnad, men den är byggd på samma plats som den
gamla kyrkan.
Hon vänder sig mot inlandet och går bort.
Vintern har tagit slut, men något har förändrats.
Hon vet inte vad. Men hon vet att det inte kan
återgå till hur det var.
