Solen står stilla över fjällen. En gruvman från
Lappland går in i skärgården för att söka arbete.
Han bär en ring av runmagi på fingret, ett arv
från sin mor som dödades av en varg. Byborna ser
honom med misstänksamhet. Han är utlänning, och
de vet inte vad han bär i sin ryggsäck.
Ett barn försvinner i skogen. Byarna väcker sig
under midsommarnatt. Vargar kommer nära, men
inte som djur – de rör sig med människans vishet.
De lämnar ingen spår, bara blod på marken.
Gruvmanen känner en värk i handen där runringen
sitter. Han inser att magin har vaknat.
Han går in i skogen för att söka det försvunna
barnet. Vargarna väntar. De säger ingenting, men
deras ögon är svarta som natten. Han drar ut sin
kniv, men den är för liten. Magin i hans finger
tänds, och han ser första gången i livet hur en
varg förlorar sin form – den blir en man, men
utan ansikte.
Byarna hör om det. De säger att han är
förtrollad, att han måste lämna. Han vägrar. Han
vill inte bli en del av deras framtida historia.
Men magin biter. Han kan inte låta barn dö igen.
Han slår ihjäl vargen, men dess blod sprutar upp
och smörjer hans ansikte. Han känner att något
förändras i honom – nu är han också en del av
skärgården.
När midsommarnatten går över, ligger barnet vid
stranden. Det andas fortfarande, men det är inte
längre ett barn. Det är en varg, men med
mänskliga ögon. Gruvmanen ser det, och för
första gången känner han något annat än kyla.
Han lämnar skärgården, men magin är kvar. Den
väntar på nästa midsommar.
