Första gången han ser norrsken är vid
grusgårdens räkenskapsavslutning. Flickan från
byn som nu arbetar i kontoret pekar upp mot
himlen där ett blått ljus svävar utanför skyns
gräns. Han hör inte hennes ord, men ser hennes
ansikte – ett leende som inte passar till den
nattliga stillheten.
Företaget har just infört nytt system för att
spara energi: alla lösningar måste vara
ekonomiska och samhällsförbundna. Han får
ansvaret för att uppdatera driftsystemet med nya
regler som säger att "allt måste ha en
vinst".
Han följer regeln, men märker att det finns en
del som inte kan mätas i pengar.
När han går hem genom skogen, ser han igen
norrsken. Det är inte bara ljus – det är en form
som rör sig, som om något väntar. Han sätter sig
vid stenblocket vid ån, där han har sitt vanliga
ställe. När han tittar upp, är norrsken nästan
ovanför honom. Han känner en känsla av att något
väntar, men inte hotar.
Han börjar söka efter var norrsken kommer ifrån.
En äldre kollega berättar om en gammal by som
inte längre finns på kartor – en plats där folk
trodde på att naturen kunde visa dem sanningen.
Han hittar en papperstas i arkivet med namnet
"Norrskensoffer" och en lista över
personer som
försvunnit under olika år. Han läser upp namnen,
men ingen känner igen dem.
När han returnerar till arbetsplatsen, märker
han att hans utrustning har förändrats. Hans
skrivbord har en ny knapp som säger
"Tystnadskultur" och när han trycker på den,
försvinner alla ljud från rummet. Han står kvar,
lyssnar, och inser att han inte längre hör sin
egen andning.
Han följer norrsken igen, men denna gång är det
inte bara ljus. Det finns en röst som säger att
han inte borde ha kommit hit. Han försöker gå
tillbaka, men vägen försvinner. Han står kvar, i
en plats där tid inte rör sig. När han tittar
upp, ser han att norrsken har förvandlats till
en stor svart skugga som täcker himlen.
Han slår sig ner, tar fram sin gamla kaffeblask
och dricker. När han tittar upp, är norrsken
borta. Han står vid samma stenblock, men allt är
annorlunda. Byggnaderna runt honom är andra, och
de som går förbi ser på honom som om han inte
hade varit där. Han hör en röst bakom sig – den
som talade tidigare. Den säger: "Du är inte en
del av detta." Han svarar inte. Han står kvar,
tittar upp mot en himmel som inte längre har
något ljus.
