Kusten står stilla. Skärgården är som en gammal
tidning, vikt i vindens kyla. Bruksarbetaren går
genom den växande mörkret, följer rännstenen mot
fjället. Han har aldrig varit här innan, men
någon har lämnat ett märke i snön – en cirkel
med ett svart hörn.
När han når höjden, försvinner bygden bakom
honom. Bygden finns inte längre. Allt är
annorlunda. Vintern är varm. Solskenet bryter
sig genom taket på ett hus som aldrig fanns. Han
ser en kvinna i grått klänne, men hon försvinner
när han försöker röra henne.
Han kommer till en liten by, men ingen säger vad
som har hänt. De pratar om "förlust" och
"förändring", men de vet inte varför. När han
frågar om han kan åka tillbaka, säger en man:
"Det finns inga vägar tillbaka. Endast
framåt."
Han följer en stig genom skogen. Snön smälter på
hans hand. När han slår sig ner vid en bäck, ser
han sitt spegelbild – men det är inte han. Det
är en annan man, med samma ansikte, men ögon som
glimmar i mörkret.
Han springer. Byn försvinner bakom honom. Han
kommer till en strand, men havet är stille. En
båt ligger där, men den är tom. Han tar den. Den
rör sig utan att han råder. När han kommer till
en ny plats, ser han en flicka i röd klänne. Hon
säger ingenting. Men hon visar honom en karta.
På kartan finns en markering – en plats som
aldrig har existerat. Han går dit. När han
kommer, finns det ett hus. Inuti finns en dörr
som inte är där före. Han öppnar den.
Inuti är allt som det var. Bygden, vinden,
klockorna. Men när han går ut igen, är han inte
samma man. Han minns inte vad han gjorde. Men
han vet att han måste gå vidare.
Det finns regler nu. Han får inte återvända. Han
får inte tala om vad han såg. Och han får inte
backa.
Han går. Fjällvandringen är slut. Men det finns
en ny väg.
