Byrån har tagit kontroll över allt.
Efterkatastrofen har lämnat staden med skrovliga
byggnader och brustande infrastruktur. Men det
är inte naturen som hotar, utan de nya reglerna.
Varje rörelse kräver ett formulär, varje bygglov
en ny ansökan.
Fjällguiden kommer till staden för att hjälpa en
vän. Han har aldrig varit inomhus, men nu måste
han lära sig att läsa och fylla i.
Han får ett jobb som kontrollant på en byrå. Det
är ett betalt arbete, men han får inget
lönepapper. Allt är oskyldigt, men han får ett
avslag på sitt första förfrågan.
Han försöker ta kontakt med sin vän, men
telefonen är borta. Inga nyheter, inga möten.
Endast blanka brev från byråer som säger att han
måste vänta.
Han börjar söka efter andra som också väntar. De
sitter i trädgården, i hela staden. Ingen
rörlighet, ingen kontakt. Bara papper.
När en hamnstrejk börjar, öppnas en dörr. Byrån
har stängt alla gator. Inga bussar, inga bilar.
Men den som har papper kan gå.
Fjällguiden får ett formulär för att lämna
staden. Han går. Han kommer till havet, där man
väntar på något som inte kommer.
Ingen vet vad som händer. Inga nyheter, inga
förklaringar. Bara att det är för sent.
Han stannar vid havet. Han väntar. Han väntar
tills pappret försvinner. Han blir en del av
byrån, men inte som kontrollant. Han blir en som
väntar.
Byråkratisk satir har blivit realitet.
Det finns inga slutförda processer. Inget
resultat. Bara en ny start.
