Skärgårdsbygden ligger stilla under
midnattssolens ljus. Flyktinghandläggaren har
fått ett nytt uppdrag: söka efter en grav som
försvunnit från kartan. Bygden är stum, men
vinden bär på gamla viskningar. Han hittar en
källa som inte längre strömmar, bara stannar.
Under jordens yta finns en grav, men den är tom.
Istället ligger ett runskrivet stenblock,
förstört av något som inte är människans hand.
Han noterar att vissa träd har blad utan blomma,
och att vinden inte rör sig mot havet. En lokal
kvinna säger ingenting, men kastar en blick mot
fjället där ingen bor.
Han finner en samisk kultplats, men den är
uppförd i stål och glas. Känslor från tidigare
generationer är fästa i väggarna — en kollektiv
minne som inte är hans. När han går in, öppnas
en dörr som inte var där förr. Inne finns en
bild av en vikinge, men med samiska symboler.
När han berättar om det för myndigheter, sägs
det att graven aldrig existerade. Men en av hans
kollegor kommer tillbaka från byn, med blod på
handen och ett märke i nacken. Han säger
ingenting, bara visar en tidskrift där en
vikingegrav visas, men med en samisk flagga över
den.
Flyktinghandläggaren bestämmer sig för att lämna
byn. Han tar med sig stenblocket, men när han
når havet, försvinner det ur hans hand. Vindens
riktning ändras, och de som såg honom går vid
sidan om honom. Han blir en del av byns historia,
men inte som en människa — som en förklaring.
Byn förblir stilla, men natten efter hans avgång
börjar träd blomma igen. En kraft har förändrats,
men ingen vet vad.
