Tåget stannar i skymningen, svart som en sorg.

Vagnen bär ingen markering, men den är fylld av

män i grå kläder. De rör sig tyst, som om de

väntade på något som aldrig kommer.

Midsommarvärdinnan står vid spåret, hennes hår

blåsande mot nattens kyla. Hon har aldrig sett

en sådan maskineri förr, men hon vet vad den

betyder: en brytning.

Efterkatastrof har gjort allt annat än att

flytta ställen. Solskenet har försvunnit, och

med det har många gångar upphört. Det finns inga

regler kvar, bara en ny ordning som bygger på

vad som fortfarande kan användas. Järnvägen är

en av de få kvarlevande. Den är både liv och död.

Vikingaarv ligger i varje sten, varje skog,

varje glimt av ett förflutet som inte längre är

tillgängligt. Midsommarvärdinnan minns hur

fadern talade om ätt, om hur man skulle hålla

fast vid det som varit. Men nu är det bara kvar

att välja mellan att följa och att falla.

En manniska från norr kommer fram, hans ögon

svarta som en kärna av järn. Han säger ingenting,

men han har ett papper i handen. Det är ett

budskap, skrivet i ett språk som inte längre

finns. Midsommarvärdinnan läser det, och första

gången sedan kriget känner hon något annat än

kyla. Det är känslor, och de är farliga.

Järnvägssabotage börjar i en källare, där en

maskin står still. Den är gammal, men den

fungerar. En liten grupp försöker återställa den,

men de är inte ensamma. Någon har redan tagit

kontroll. De som vill ha kraft, de som vill ha

tid. En regel dyker upp: ingen får skada den som

lever. Men den som inte lever, får inte vara en

del av det som kommer.

Midsommarvärdinnan står vid kanten, tittar på

hur allt förändras. Hon ser att det inte är en

kamp för framtiden, utan för något som redan har

försvunnit. Orolig blir hon när hon inser att

hon själv är en del av det som ska förändras.

Hon vet inte om hon vill bli en del av det nya,

eller om hon ska stanna kvar där hon är.

När tåget går igen, är det inte samma rutt. Det

är en ny linje, en ny kraft. Midsommarvärdinnan

står kvar, men hon har lärt sig att det inte

finns några sekreterier längre. Det finns bara

kvarstående.