Stadens gråtäta väggar borrar sig in i marken

där solen inte riktigt har lämnat. Det är en tid

utan strider, men med skuggor som växer på

tystnad. Midsommarvärdinnan står vid den stora

stenen och ser hur männen går förbi, följer

deras rytm, men inte deltar i deras tal. Hon har

inga minnen av sitt barn, bara en tom plats i

huset och en lapp med ett namn som inte längre

hör hemma.

Första regeln: ingen får fråga om varför någon

är borta. Andra regeln: alla måste delta i årets

första ritual. Midsommarvärdinnan får uppdraget

att leda det, trots att hon inte kan minnas vad

som krävs. När hon stiger upp på platformen,

säger den yngre kvinnan bredvid henne: "Du

kommer ihåg." Men hon vet inte om det är sanning

eller ensamhet som säger det.

I nattens mörker går de mot skogen. De bär med

sig vissa föremål – blad, vatten, eld. En man i

svart kläder står vid dörren till det förbjudna

huset. Han säger ingenting, men hans blick säger

att de inte får gå in. Midsommarvärdinnan

trycker handen mot dörren. Den öppnas. Inne

finns ett rum fyllt av glas och speglar. Varje

spegel visar en variant av henne, men ingen av

dem är den hon är nu.

De andra stannar vid dörren. Midsommarvärdinnan

går in. I speglarna ser hon sitt barn, men också

en flicka som inte är hennes. Hon tar tag i en

spegel och drar. Glassplintar skärs in i hennes

händer. När hon vaknar, ligger hon i sjön.

Vattnet är kallt, men hon andas fortfarande. Hon

ser sig omkring. Ingen har sett henne falla.

Ingen kommer att fråga.

Efter två dagar hittar de henne vid stranden.

Hon sitter med en liten skiva av glass i handen.

När de frågar vad hon gjorde, säger hon: "Jag

hörde rösten." De nickar, men de säger ingenting.

De vet att det inte är tillräckligt. De vet att

det inte är en rättvis kamp. Men de vet också

att de inte får fly. De får inte låta sig bli en

del av det som inte längre existerar.

När midsommaren går över, lämnar

Midsommarvärdinnan byn. Hon går mot norr, där

solen aldrig går ner. Hon bär med sig

glassplitternas spår, men inte något svar. Hon

vet bara att hon inte längre är den som kom hit.