Ett skärgårdsby i norra Sverige får en ny regel:

alla sommarstugor måste registreras under en ny

årsperiod. En journalist från staden kommer till

orten för att undersöka varför vissa stugor

försvinner utan spår. Han märker att byns äldre

har förlorat rösten i samhället, medan de yngre

bryter mot gamla traditioner.

Han besöker en stuga som ska flyttas, men den är

redan tomt. Inne finner han ett brev som nämner

"islossning" och en lista över namn.

Han börjar

fråga omkring, men folk tystnar vid hans frågor.

En gammal kvinna säger att det finns en regel:

inga stugor får stanna kvar efter sommaren,

oavsett om de är bebodda eller inte.

Han hittar en källare under en av de första

stugorna. Där ligger ett dokument som visar att

byn har haft en sekretessregel sedan 1945 – en

regel som säger att alla sommarstugor måste

lämnas tomma i slutet av augusti. Den som bryter

regeln riskerar att förlora sin plats i byn. Han

försöker ta bild på dokumentet, men en man

stoppar honom. De växlar några ord, men ingen

säger något direkt.

Natten därpå blir byn avslogen av ström. Han går

ut och ser en grupp människor som går mot skogen.

De bär lampor och håller sig undan. Han följer

dem, men blir synlig. En kvinna säger att han

inte ska vara här. Hon visar honom en plan över

byn där alla stugor är markerade. En av dem är

tom, men den är inte registrerad.

Han kommer tillbaka till stugan och hittar en ny

person där – en kvinna som säger att hon är

"sommarprataren". Hon berättar att

islossningen

inte bara handlar om stugor, utan om vilja. De

som stannar kvar i byn får inte längre vara del

av samhället. Hon säger att han inte borde vara

här, men han säger att han vill hjälpa till. Hon

ger honom ett papper med ett datum och en plats.

Det är en inbjudan till en möte under

midsommardagen.

Han går dit och hittar en grupp människor som

står i ring. En man säger att de inte kan

acceptera hans närvaro. Han vägrar att lämna,

men de börjar sitta ner i en cirkel. En kvinna

säger att de inte kan släppa honom, men att han

inte får lämna byn. Han känner sig tryckt, men

han säger att han inte är redo att gå. När

midsommarnattens sol går ner, står han kvar.

Byen är tyst, men han vet att han inte längre är

en outsider. Han har blivit en del av

islossningen.