En gruva i norra Lappland börjar läcka ett okänt
ämne. Ljud från dygnet runt hörs i bergens djup,
och vintern är oförklarligt varm. Människor i
byn börjar drömma om sjöodjur, och några
försvinner utan att lämna spår.
En kustbevakningsintendent, med sitt liv i ett
stort hus vid havet, får anvisning att undersöka
förändringarna i norr. Han reser till byn, där
han finner en karta över förbundna ställen –
inklusive sin egen barndomshusby.
Han märker att vatten från gruvan strömmar in i
vattendrag som leder mot hans station. En regel
förbjuder att ta upp vätskor från gruvan, men
den är inte lagrad på papper – den finns i byns
minnen, i de som har varit där.
När han försöker stoppa flödet, upptäcker han
att det finns en första rådgivare i byn som vet
allt. Den personen är tidigare kustbevakare, men
har flyttat till byn efter en olycka. Han
avslöjas som en som har satt sig i gruvans tysta
rike.
I en natt med midnattssol, när havet speglar
himlen, kommer en grupp människor till stationen.
De bär symboler från byn och säger att gruvan
har öppnat en dörr till en annan värld. De
kräver att bevakningen stängs ner.
Bevakningen stängs av, men inte av honom. En ny
bevakare, vald av byn, tar över. Han har ingen
kunskap om reglerna, men han vet att han måste
skydda stationen.
Under en storm, när havet svallar över stranden,
öppnas en springa i stationens grund. Vattnet är
svart och doftar av salta och rost. En sjöodjur,
så stor som ett fartyg, kommer upp genom hela
byn.
Stationen bränner ner, men inte innan bevakaren
har skrivit en rapport som ingen kommer att läsa.
Han försvinner, och gruvan stängs för gott. Byen
blir tyst, men vintern är kall, och ingen
drömmer om sjöodjur längre.
