Polisinspektören stiger av tåget vid Ytterby
station. Hissen i det gamla byggnadskomplexet är
fast. Han ringer upp kollegan i staden. Ingen
svarar. När han går in i kontoret hittar han ett
blodigt brev på skrivbänken. Brevet är skrivet i
ett språk som inte finns i något lexikon. Han
känner igen tecknen från boken i sin fars
skaffer.
Byborna vägrar att prata med honom. De ser på
honom som om han var en främling. En äldre
kvinna viskar att de inte kan hjälpa honom. Hon
säger att den som läser brevet får en dröm om en
vinter utan sol. Polisen går ut till stranden.
Vattenet är mörkt och stilla. Han hör en sång,
långsamt och svagt, som kommer från djupet. Han
kastar sig in. Under ytan finns en grott med
murar av svart granit. Inuti ligger en statuett
av en fåne med ögon av glas.
Han tar med sig statuetten till byn. Den nästa
natt får han en dröm om en krigare i silverskinn.
Krigaren säger att han har varit död i 300 år.
Han ber polisen att återställa balansen. Polisen
väcker upp byns store, men den gamle man har
redan dött. Hans barn säger att de inte vet vad
han talade om. Polisen följer spåren till en
gammal kyrka. Där hittar han en lista över alla
som har varit i byn under 100 år. Alla har dött
i olyckor eller självmord.
När han läser listan hör han en röst bakom sig.
Det är den gamle kvinnan. Hon säger att de inte
kan sluta titta på honom. De vill att han ska
bli en del av byn. Han kastar statuetten i sjön.
Vattenet börjar bubbla. En flotta av fåglar
kommer flygande från norr. Polisen springer mot
tåget. Han hör ett rop: "Du har inte
lyckats."
Han kastar sig in i vagnen. Tåget startar.
Bygden försvinner bakom horisonten. Han sitter
kvar i mörkret och ser sin egen hand blinka i
ljuset från fönstret.
