Efterkatastrof har lämnat städer tomma och byar
på gränsen till försvinnande. Kärnlandet är inte
längre det samma — vattendrag har blivit
färglösa, och mänskliga rörelser har förlorat
sin vanliga takt.
Kvinnligt är en kraft som växer i skydd av
fjällens tystnad. En kvinna, född i byn, lämnar
efter sig en spår som bryter mot tidens nycklar.
Hon har lärt sig att lyssna på vad som inte sägs,
att se vad som inte syns.
Trollmytologi ligger i jordens undergård, men
den väcks när en fiskare hittar en död
sjöodjurskropp vid stranden. Den är för stor,
för tung, och har inga ögon. Byborna drar sig
undan, men fjällguiden, som tidigare varit en
samlare av historier, börjar undersöka.
Sjöodjursjakt börjar med en vandring genom skog
och snö. Fjällguiden finner en gammal grotta där
runmärken är ritade i sten. När han rör sig
närmare, bryts marken under honom, och han
faller in i en underjordisk värld.
Spännande uppstår när han möter en kvinna i
ljusgrå klänning. Hon berättar att hon var en
trollkarl som förlorade sin magi i krisen. Nu
söker hon att återställa balansen genom att
fånga det som har blivit förbjudet.
En regel bryts: det är olagligt att ta liv från
de som inte har mänsklig form. Fjällguiden
vägrar att låta henne släppa ut det som borde
vara död. Han försöker få henne att förstå att
detta inte är en jämförelse mellan god och ont,
utan en fråga om hur världen ska fortsätta.
När han returnerar till byn, är allt annorlunda.
Fiskaren har försvunnit, och de som kände honom
är plötsligt glada, som om något hade löst sig.
Fjällguiden stannar kvar, men vet att han aldrig
kommer att kunna gå tillbaka till det han var
innan.
Det finns ingen kända vänner längre. Bara en ny
känsla, som inte är rädsla, inte glädje, utan
något som ligger emellan. Det är en känsla av
att ha funnit något som inte kan försvinna.
