Kvinnan stannar kvar i byn efter att hennes man
dör i en rådighetsbrand. Bygden ligger i en
glänta där skogen har växt över gamla
vikingatidens stenar. Hon börjar märka att
natten före midsommar blåser in genom fönstren
och samlar sig i en källa under stugan.
När hon slår upp jorden, finner hon en runsten
med ett namn som inte längre finns i byns
register. Natten efter försöker en ung man från
staden att ta den, men hans hand lämnar blod på
stenen. Han försvinner innan solen går ner.
Byborna börjar undra om de själva är del av
något som inte längre kan förändras. Kvinnan hör
röster i trädet vid källan, men de säger inget
som kan förstås. En dag kommer en gammal kvinna
och säger att det är en "tystnadskultur" som
skyddar byn — men att tystnaden inte längre
håller.
Hon dricker vatten från källan och får syn på en
bild: en kvinna som står vid samma plats, men i
en annan tid. När hon vaknar, ligger en ny sten
bredvid den gamla. Den bär ett namn som inte
finns i byns arkiv.
Den sista natten före midsommar hittar kvinnan
en grav under stugan. Den är tom, men i luften
ligger en känsla av att någon väntar. Hon
stannar kvar, trots att byborna vill att hon ska
lämna. När solen går ner, försvinner allt — både
grav och källa. Kvinnan försvinner också, men
byn minns henne som en som aldrig gick.
