Bygden ligger vid en skärgård, där jordbruket
står i kontrast till nybyggda fabriker. En
midsommarnatt försämrar sig väderklossen.
Prästen, känd för sin stilla kloka sätt, finner
en runsten i skogen, kallad för "försvunnen".
När han rör den, förändras byns värld — vintern
kommer tidigare, fälten tystnar, och skuggor
börjar röra sig i gatorna.
Folk börjar frukta att prästen har brytt en
gammal regel: att inte väcka de som sover under
marken. En grupp ungdomar, ledande av en flicka
med förbundet av hantverk, söker efter svar i
byns gamla bokhylla. De finner ett dokument som
säger att byn var en helig plats för en
försvunnen kultur, och att prästen är den sista
arvtagaren.
När en natt en av byns äldre kvinnor dör i sömn,
utan att någon ser det, börjar folk fly. Prästen
förbjuder att byn lämnas, men en stor del går.
Han stannar kvar, men nu kan ingen längre se
honom — bara hans röst i vinden. Byens barn
börjar få syn på gamla mönster i trädet, och en
ny byggnad uppförs där den gamla stenen låg.
Kvarlevorna av byn blir en plats för
självskrivna myter, där folk säger att prästen
fortfarande leder dem i mörkret. Det finns inga
bilder, inga dokument — bara en känsla av att
något har förändrats för alltid.
