Kvinnan kommer vid midnattssolens tredje dag,

steg ut ur havet där ingen borde kunna andas.

Hon är klädd i vit mörkrets silke, huden

glänsande av salt och natt. Ölandsfiskaren har

aldrig sett något sådant, men han känner igen

hennes ögon — de är som den försvunna vuxen från

hans barndom, som försvann i sjön efter en storm.

Han följer henne till byn, där hon stannar vid

den gamla kyrkan, nu bränd och förslutet.

Trollmytologin har alltid varit en del av byns

muntliga historia, men ingen vågar säga det högt.

Den här kvällen ändras det. Fiskaren lämnar sin

båt, går in i kyrkan och ser henne stå mitt i

altaret. Hon viskar något på ett språk som inte

finns i något lexikon. En vind rasslar genom

taket, och de svarta fönstren börjar blänka som

speglar.

När han vaknar, är byn tom. Inga människor, inga

ljud. Bara vinden och havet, som om de själva

har tagit kontroll. Han hittar en kista under

kyrkogården, innehållande en gammal skiva av

guld, på vilken står ett ord: "Mysig".

Han vet

inte vad det betyder, men han känner att det är

en nyckel.

Han går till byns folkhem, där de tidigare

samlats för att diskutera byggnadsplaner. Nu är

det tomt, men på väggarna hänger bilder av en

stor midsommarmöte, där alla stod i ring. Han

inser att det inte bara är ett rituellt möte —

det är en invandrarmöte, men inte av människor.

Det är en möte mellan mänskliga och

ickemänskliga krafter.

Han hör en röst bakom sig. Det är kvinnan, men

hon är annorlunda nu — mindre formad, mer nära.

Hon säger ingenting, men han förstår att hon

vill att han ska ta skivan och använda den. Han

vägrar. Han har lärt sig att inte lyda röster

utan att förstå deras mening.

När han lämnar kyrkan, är byn återupptagen. Men

det är inte samma by. Inga folk, inga hus. Bara

en väg som leder mot havet, där en ny båt väntar.

Han tar skivan och sätter sig i båten. Vind och

vatten rör sig som om de själva är levande. Han

förstår nu att det inte är ett val — det är ett

mål.

Fiskaren försvinner. Ingen vet om han lever

eller dör. Men i byn börjar man se nya skuggor,

och i morgonens ljus syns en ny stig längs

kusten, där ingen har gått förr.