En fabriksnedläggning i norra Skåne drar upp
gamla skulder. Bygden står på kant mellan
modernitet och förlust. En Dalahästsnidare ritar
sina figurer i tystnad, men de börjar bli
levande.
Första dagen efter avskedet, en kvinna går till
fäboden. Hon ser en skugga som inte rör sig när
vinden blåser. När hon vänder sig om, är det
bara en tom plats. Hon känner en kyla i ryggen,
men säger inget.
Nästa dag, en maskin i den nedlagda fabriken
börjar köra själv. Arbetare som har lämnat byn
kommer tillbaka, men de är andra än de var. De
minns inte vad de gjorde, men de vet att de ska
återuppstå.
Kvinnan hittar en gammal skrift i skogen. Den
handlar om en "kylig tid" där allt som levt
försvinner i nattens ljus. Hon sätter sig vid
eldningsplatsen och lär sig att andas ut. När
hon öppnar ögonen, är det som om hon aldrig
varit där.
En ny arbetsdag börjar. Fabriken är fortfarande
död, men någon har byggt en ny källare under den.
Det finns ett märke i golvets trä — en dalahäst
med blodiga klivar. Kvinnan går ner, men hennes
fotspår försvinner bakom henne.
När hon kommer ut, är byn annorlunda. Vintern
har kommit snabbare än vanligt, och alla pratar
om en "kylig tid". Ingen minns vad som hände,
men de känner en viss känsla i luften. Kvinnan
stannar kvar, men hon vet att hon inte längre är
samma.
