Första snön faller över sjön. Kyrkoherden står
vid vägkanten, rödfläckad med blod från ett
skott som inte träffade. Vargen är död, men dess
spår följer honom in i byn. Byborna tystnar när
han går förbi, som om de visste något han inte
vet.
Byns viktigaste fest står på, men kyrkoherden
stannar kvar i sitt hus. Han ser ljus i fönstret,
men inga ljud. Dörren är öppen. Inne ligger en
kvinna, halsöppnad, med en klocka i handen.
Tiden står stilla.
Han går till byn, men vägen är försvunnen.
Skogen har ändrat sig. Träd står där de aldrig
varit. Han hör gatuljud, men ingen syns. En
flicka springer mot honom, klädd i samiskt
mönster. Hon säger ingenting, bara pekar mot
skogen.
När han går in, hittar han en gammal karta. På
den är byn ritad, men med nya namn. Den visar
att vargen inte var ensam. Andra djur finns
också, men de är osynliga. Han känner en smärta
i ryggen, som om något trycker mot honom. Han
faller, men upptäcker att det inte är blod utan
is.
Nästa dag vaknar han i sin egen kyrka. Allt är
som förr, men kyrkan är tom. Han går ut och ser
byn. Ingen känner igen honom. Han är fortfarande
kyrkoherde, men inget är som det var. Vargen är
borta, men skogen har lärt sig hans namn.
