Byggmästaren står vid kajen med råttbänken i
handen. Det är den tredje natten utan måne, och
vattenytan speglar ingenting. Han har fått
uppdrag att bygga en ny brygga, men arbetet
störs av ovanliga strömningar som drar ner
plankor och krossar spikar. Byggnationen blir en
konflikt mellan människans vilja och naturens
lag.
Han följer spåren till en gammal skärgårdsby,
där man inte längre bygger på jord utan på
vatten. De som bor där har lärt sig att flytta
hus och ställa in året efter vinterns is.
Byggnationen av bryggan får dem att se på
varandra med nyfikenhet, men också med oro. En
regel säger att ingen får bygga på vatten utan
att förstå dess rytm.
När han ligger i sängen, hör han ett ljud som
inte är vind eller vågor. Det låter som om något
under ytan försöker komma upp. Han går ut och
ser en skärgårdsbåt som rör sig utan segel, som
om den själv valde sin väg. Han följer den, men
när han når land, är det bara kallt vatten kvar.
Han bestämmer sig för att bygga bryggan som
planerat, men med en ny regel: allt material
måste först gå genom en kylig sjö innan det
används. Den som inte följer regeln riskerar att
bli försvunnen i mörkret. Byggnationen
fortsätter, men nu är det inte bara en brygga
som byggs – det är en gräns mellan två världar.
