Flyktinghandläggaren får uppdrag att kontrollera
dokument för en flykting från en södra region. I
papperen hittar han en gammal kortbok med ett
symboliskt stempel: ett kungligt svärd över ett
tystnadsvatten. Han lämnar det i arkivet, men
dagen efter upptäcker han att boken är
försvunnen.
Under nattetiden besöker en okänd man hans
hyresrätt. Han säger ingenting, men lämnar en
liten papperslapp med samma symbol. När
handläggaren söker upp den som satt i arkivet,
visar det sig att boken aldrig fanns där. En
vaktmästare säger att han aldrig sett den.
Han börjar undersöka byggnaden där flyktingen
bodde. Den ligger vid en äldre sommarstuga, nu
ombyggd till ett socialt centrum. Under en
snöstorm hittar han ett dolt rum under källaren,
där ett antal gamla dokument ligger i ett lås.
De visar att huset tidigare var en kunglig
vinterresa och att det har haft kontakt med en
förlorad linje av regenterna.
En lokal historiker, som bor i en annan del av
ön, kommer till byggnaden. Hon säger att hon har
hört talas om en "vinterförbund" som försökte
skydda kungen mot en revolution. Men hon vägrar
att berätta mer. När handläggaren frågar om hon
vet något om den försvunna boken, svarar hon att
det inte finns någon sådan historia.
Under en midsommarnatt, när vinden blåser genom
de tomma fönstren, hittar han en nyckel i en ask
under golvet. När han öppnar dörren till
källaren, finner han en gammal skrivmaskin och
ett blankt block. Han sätter sig och börjar
skriva. När han läser igenom det, ser han att
texten är på ett språk han inte känner igen –
men han förstår vad den säger.
När han går ut, står den oidentifierade mannen
igen. Han säger ingenting, men kastar en blick
på handläggarens skrivblock. Handläggaren
förstår att han inte ska lämna huset. Han lämnar
skrivblocket kvar och går.
Efter två dagar hittar han en ny bok i sin
hyresrätt. Det är samma symbol på omslaget.
Innehållet är en karta över byggnaden, men med
nya markeringar. Han läser och inser att huset
har en dold funktion – en plats där kungen kunde
gömma sig under en kris.
Han bestämmer sig för att lämna byggnaden. Men
innan han går, sätter han en liten plastbit
under ett golvbräde. Den är gjord av ett
material han aldrig sett förut. När han kommer
ut, ser han att vinden har blåst bort alla spår
av hans fotspår.
Ingen kommer att hitta den där biten. Men den
finns där, och den kommer att bli en del av ett
nytt kapitel.
