Byns kyrkogård stängs av för att skydda mot
"kaffespridning". Skolan avskjuts från
vattenledningen. Vardagen rör sig i tystnad, men
kaffekonsumtionen är en dold kraft.
Dalahästsnidaren får uppdrag att skapa ett nytt
symboliskt skylt som visar "inget kaffe". Han
arbetar i tystnad, men sittande vid sin
bordsskärning förlorar han balansen och skär
sönder en hela skylt.
Byråkratisk satir uppstår när alla dokument
måste förnya sin "kaffefrihet" med märke. En
kvinna anmäler att hon har druckit kaffe på resa
– bevis krävs. Brevet från utlandet är det enda
beviset, men det är på engelska.
Epokens regler kräver att allt språk ska vara
svenska. Dokumentet förkastas. Kvinnan får böter
för "språklig förvanska". Hon vägrar betala.
Kafferepsskvall börjar i skolhögen. Barnen
fäster kaffepapper på varandra. Lärarens penna
bränns i eld. Bygdens källa tappas av folk som
säger att den är "förurenad".
Dyster ton lämnar inga lösningar. Bygden går in
i en tystnad där ingenting sägs. Allt är
kaffefritt, men ingenting är rent.
Byrån skickar nya regler: kaffefrihet är inte
att undvika, utan att förstå. Dalahästsnidaren
skapar en ny skylt – "kaffet är en del av
oss".
Han skär den i trä och lämnar den vid
kyrkogårdsporten.
Ingen säger något. Men barnen börjar skriva på
väggarna. Kaffepapper flyger i vinden. Bygden
väntar på vad som kommer nästa.
