Första morgonljuset bryter in genom fönstret i
ett trångt rum i en kustby. Hon står vid
skrivbordet, pannan rynkad av vakenhet. En
kartbok ligger öppen framför henne, med linjer
som visar vägar mellan byar och städer. Hon har
inte sovit sedan kvällen, när hennes bror sade
att det var dags att välja: att stanna i byn
eller att gå mot staden.
Ett ljud från gatan drar henne ut. En bil
stannar utanför, och en man i mörk kostym kliver
upp. Han säger ingenting, bara tittar på henne.
Hon känner att något har förändrats i luften –
den välbekanta doften av saltvind och torr
havsgräs är nu blandad med metall och svett.
Hon går till stationen. Tåget kommer in, men det
är inte som vanligt. Däcken har blivit klippta,
rälsen är sprucken. En grupp människor står vid
spåret, alla med skarpa blickar. Hon ser en
kvinna i vit uniform, hennes ansikte är
oföränderligt. De säger inte ett ord, men hon
vet att de väntar på henne.
Hon slår sig ner vid en bänk. Hennes hand rör en
liten papperslapp i fickan – den innehåller ett
namn och en adress. Hon läser den en gång till,
då en rörelse i skymningen får henne att hejda
andan. Ett barn springer förbi, men hon ser inte
barnet. Hon ser bara att någon har lämnat en
nyckel på marken, precis där tåget stannade.
Natten kommer. Hon går till en källare under en
gammal byggnad. Inne finns en maskin, en
kombination av ålderdomliga delar och moderna
komponenter. Hon sätter in nyckeln. Den
svartglänsande ytan börjar blinka, och en
ljudlöst rörelse börjar i väggarna. Det är som
om byggnaden själv andas.
Hon stänger av maskinen innan den kan fullfölja.
Det är inte ännu dags. Men någon har sett henne.
När hon går ut, står en man vid dörren. Han
säger ingenting, bara nickar. Hon vet att han
kommer att komma tillbaka. Och då kommer hon att
måste välja.
Hennes bror kommer nästa dag. Han säger att det
finns en plats i staden, en arbetsplats där hon
kan hjälpa till att bygga framtidens järnvägar.
Hon säger inget, men hon ser i hans ögon att han
också vet. Att det inte är bara järnvägar som
byggs. Det är också en ny tid. Och det är inte
bara hon som måste välja.
