Byn ligger på gränsen mellan skog och hav, där
årets första snö faller tidigare varje år. Den
tystlåtne bonden går på morgonpromenad och
hittar ett brev i en ask. Brevet är skrivet i en
gammal handskrift, utan namn, bara en symbol: en
korsad måne. Han läser det på stället, men inget
annat än ord och rader.
Den nästa dagen börjar byn vända sig mot honom.
Grannarna undrar varför han inte har sagt något.
En kvinna från bygden, som aldrig talat med
honom, står vid hans grind och säger: "Det är
inte bra att ha saker som inte ska finnas." Han
svarar inte, men känner hur de ser på honom.
Första kvällen efter brevet, en av byns äldsta
kvinnor dör i sin soffa. Ingen vet varför, men
alla talar om att hon hade varit orolig under
veckorna före. Byns präst går till bonden och
säger: "Du har fått något som inte är för dig.
Ge tillbaka det." Han svarar inte, men lägger
brevet i elden.
Nästa dag är byfest. Alla samlas i slottsparken,
där en konsert ska spelas. Den tystlåtne bonden
står vid kanten och ser på. En ung flicka kommer
fram till honom och säger: "Du vet vad det
betyder, eller?" Han nickar. Hon visar honom en
liknande symbol på sin arm. De står tillsammans,
tysta, medan festen fortsätter.
Under natten, när byn sover, öppnar bonden
brevet igen. Det innehåller en kort text: "De
som tystar, blir tystade." Han känner en kyla i
ryggen. Han lämnar byn i gryningen, men på vägen
upp mot skogen möter han en man som står vid en
stuga. Mannen säger ingenting, men pekar mot
skogen. Bonden går dit, och där finns en ny ask,
tom, men med en ny symbol: en blomma. Han svarar
inte, men lämnar den där.
Byn fortsätter som vanligt, men ingen säger
något om brevet. Ingen frågar. Ingen minns. Bara
den tystlåtne bonden, som nu går på promenad och
ser på snön falla, vet att något har förändrats.
Han har inte sagt något, men det finns en kyla i
luften som inte var där förr.
